Vår resa är lång & längre ska den bli ♥
Vår första rid tur när du äntligen blivit min<3
Lurvig och go ;)
Vår första sommar , massa mys i hagen bara!
Hösten kom fort och vi åkte på vår första tävling! Det blev vinst i både 30 och 40cm (a)
Nästa sommar kom och där väntade ännu mer skoj! Massor av bad och vi satte vårt dåvarande höjdrekord på 1,15cm!<3
Det blev vinter ..
Sedan sommar , och det är där vi är nu <3
Älskade ponny!
//Carro.H
Tankar kring olyckan
Tankarna snurrar runt i mitt huvud. Funderigar och annat. Om jag hade gjort så , hade det blivit annorlunda då. Hade det blivit så, så som alla var säkra på? Alla var säkra på det , att jag brytit både armen , benet och foten. Det skulle vara rätt av. Ingen kan fatta att jag är hel.. Jag kan heller inte fatta det , den smällen?
Ca 500 kilos ponny över sig + alla trampar .. Och den där jävla sparken i huvudet? Det var bara hjälmen som sprack.
Om jag hade hållt om Leona mer mot hindret , hade hon hoppat utan att tveka då? Hade jag sluppit detta?
Det kommer jag aldrig få veta. Men en sak är jag säker på , det blev det bästa av situationen.
Vem vet, jag kanske inte hade suttit här om en ända liten sak hade skett anorlunda?
På sätt och vis har olyckan hjälpt mig , den har fått mig att förstå vad det är jag håller på med. Vad jag riskerar så ofta! Alla vet att ridning är farligt , men när man väl fått smaka på det ordentligt fattar man verkligen!!
Detta har fått mig att inse hur modig jag är. På riktigt asså , jag tycker själv att jag är modig! Det är faktist inte alla som skulle fortsatt efter något sånt här. Olyckan har hjälpt mig och den kommer ta mig långt inom min ridning!
Jag kommer alltid tänka mig för vad det är jag ger mig in på. Alltid.
Jag har blivit mer säker på mig själv , noggrannare och försöker rida bättre! Satasar högre , rider an bättre mot hinder. Jag är ingen feg tjej MEN olyckan följer mig som en skugga och kommer alltid ligga i mitt bakhuvud när jag rider inte på banan, illningar av en svag svag rädsla kommer alltid att finns.
Rädsla för att det skall hända igen och rädsla för att jag inte kommer ha samma tur. Någon gång smäller det på riktigt för alla ! Jag vet att jag antagligen kommer råka ut för fler olyckor , men sånt är livet. Livet för en ridchey :)
//Carro.H
Måste ha !!
Detta är några saker jag måste köpa ! Eftersom nästan all min utrustning klipptes sönder på akuten ...
Just chillin'
Hej! Ledsen att jag inte bloggat tidigare idag men jag har inte kunnat. Kom hem från Falköping runt kl 17-18.00 tror jag. När vi kom hem så lämnade vi Leona i sommarhagen , sedan åkte vi hem och mamma lagade mat.
Vi åt fläskfilé gryta med brunsås och makaroner xd
Jag är nöjd med dagen trots att det inte blev någon felfri runda.
LC:
På framhoppningen stämde inget , hon var okonccentrerad (stavning??) , lat och väldigt trög! Hon tog inte i när hon hoppa och jag hann bara hoppa ett på varje hinder.
Men jag red in med tanken på att ändå komma runt. Grunden gick bra och hon var superfin! Kände att hon var väldigt svängbar och det utnyttjade jag lite för mycket. Tog en väldigt snäv sväng till hinder 10 , hon halka till och rev :'( Då var underlaget lagomtorrt och så , så det var väl mest att hon snubblade.
Efter LC så fick vi vänta hela klass 2 som var LC+. När d-ponnysarna höll på i klass 2 så började det regna och fyfan vad det regna! Dom fick avbryta tävlingen pga det. När det börja igen så var banan bara lervälling , det var tungt att rida i ock skvätte som fan!
Innan klass 3(LB) så började det såklart regna ännu mer xd
LB:
På framhoppningen kändes hon ganska bra , kanske en smula trött. Men inte så farligt liksom
När jag red in på banan kändes hon lugn men ändå pigg :D Lagom temprament!
Hinder ett och två gick bra , trots leran. Hinder tre tveka hon lite men hoppade. På fyran stannade hon , så jag red om i en volt och hon klara det. Men hon stanna på femman också och det innebar ju att vi blev uteslutna :( Men det var inte Leonas fel , hindrena var maxade och hon var trött. Trött efter första klassen och från att ha stått i transporten hela klass 2 och resan till Falköping på ca 2 timmar!
Leran gjorde det tungt och jobbigt , hon fick helt enkelt ingen chans...
Men jag är nöjd , man lär sig och blir bättre hela tiden. Man måste misslyckas för att lyckas!
Framhoppning:
LB:
<3<3<3
//Carro.H
Hoppträningen igår :
//Carro.H
Första hoppträningen efter olyckan
Hejhej! Vi sitter i sängen och bloggar , käkar popcorn och kollar på film. Vi kollar på Madagaskar 2 ! :D Grym haha , igår såg vi på ettan. Sedan skall vi spela Malin Bayard spelet , as kul :)
Förut var jag , Emelie och mamma i ridhuset och tränade hoppning. Första hoppträningen efter olyckan , det gick super. I början av träningen trodde jag att jag skulle våga hoppa typ 50cm kanske. Men nejdå , började lite lågt på en liten bana , efter det tränade vi lite på en linje , första var en mur på typ 50cm. Brydde oss inte om att höja den. Andra hindret byggde vi till en oxer. Vu höjde en liten bit i taget och till slut låg den på 90cm!
Leona bjöd framåt riktigt fint och hoppa med fin teknik! Hon hoppade utan ansträning och var pigg. Är så sjukt nöjd , framför allt över att jag inte fega! Kände mig inte ett dugg rädd :D Bilder kommer sedan , Emelie håller på att redigera dom just nu. Så jag lägger upp dom strax när hon är klar. Vi hörs så länge! :D
//Carro.H
Collage från olyckan
Älsklingar
Min fina älsklingar. Ni betder allt och utan er vore jag inget. Jag skulle inte leva utan er ♥
//Carro.H
Ponni <3
Saknar min fina ponny något enormt! Har inte träffat henne alls sedan olyckan. Två dagar , shit vad snabbt det går. Så fort jag blundar känner jag hur min kropp slår i marken , jag känner hur luften pressas ur mig när den 500 kilos tunga ponnykroppen landar över mig. Jag känner alla trampar , hur ont det gör. Jag öppnar ögonen och ser verkligheten. Men så fort jag blundar börjar filmen spelas om. Om och om igen.
Bilden är från årets KM. Det är omhoppning , en oxer på 90cm. Åhh haha den påminner mig om något.. Gissa vad ...? ;)
//Carro.H
Akuten
Som tänkt så åkte jag och Emelie till Ed för att hoppa. Emelie hoppade Leona 70 cm felfritt. Jag hoppade 80 och 90 , var ju tänkt att jag bara skulle hoppa 80 och det ångrar jag nu.
I 80cm gick det ganska bra , ett nedslag , men jag är nöjd ändå. Hon hoppade för nära och hann inte riktigt dra upp frambenen!
På framhoppningen till 90 gick hon bättre än vad hon någonsin gjort! Hon flög högt över hindrena och var lagom pigg!
Vi red in på banan och allt kändes bra! Hinder 1 gick bra , samma med 2 och 3. Vid hinder 4 som var en oxer med bara 3 bommar stanna hon , så jag la på spöet och hon hoppa. Jag var inte beredd och flög typ fram på halsen , i luften lyckades jag göra typ en volt och ramla av framför henne. Så när Leona skulle landa efter hindret snubbla hon och ramlade över mig.
Leona reste sig och och jag kände flera trampar. Jag tänkte typ : nu är det äntligen över. Men där hade jag fel , för det var bara framhovarna som hade trampat! Nu kom även bakhovarna! Jag låg som en trasdocka under hästen och blev trampad.
Det var äntligen över! Jag låg kvar orörlig , hörde folk skrika ring ambulansen! Jag skrek av smärta att dom skulle dra av mig ridstöveln , kände hur det brände och sved i höger fot/ben och höger arm. Jag låg kvar i några minuter med filtar över mig tills ambulansen kom. Dem satte på mig en nack-krage och lyfte upp mig på en bår.
En stund senare åkte vi iväg. Till Näl tog det runt en timme att åka , på vägen dit höll vi på att krocka.
I ambulansen fick jag flera morfin sprutor , blev helt groggy. Jag fick även slangar i näsan för att kunna andas bättre. Jag låg fastspänd med säkert minst 10 olika rämmar.
Vi kom fram till sjukhuset där det var 6st sköterskor som väntade på mig. Amulans kille körde in mig i ett rum och berättade vad som hade hänt. Dem kom fram och klämde på mig och klippte sönder allt jag hade på mig utom trosorna :( Jag fick en filt över mig. Dem kopplade massa slangar till en apparat och gipsade min arm. Sedan körde dom vidare mig till en korridor där jag fick ligga och vänta på att bli röntgad. En stund senare låg jag inne på röntgen , efter det fick jag ligga i korridoren igen och vänte i lite mer än en timma.
Då kom en sköterska och berättade att jag inte hade brutit något , men som jag redan visste hade jag blivit rejält trampad! Dem tog av gipset och hämtade kompresser till min arm som var/är blå slagen/trampad och väldigt uppskrapad. Dem typ tog något bandage liknande runt kompressen och tog sendan på en dubbelstöstrumpa som går från handen upp till axeln.
Dem gjorde samma sak på benet/foten! Dem tog ur kanylen (eller vad den nu var) ur min vänstra hand och satte på en kompress som blödde igenom typ direkt.
Efter det så fick jag äntligen åka hem!
Det är därför jag inte bloggade något igår , men det är ju inte så lätt när man ligger på akuten med gipsad arm ;)
Bilder från igår :
Emelie filmade när det hände. Lägger upp videon sen om det funkar!
//Carro.H
Leonas man :
//Carro.H
Leona vill ha !
Sagan om Sune
När Sune flyttade hit så var han verkligen den där sura hästen som ingen tyckte om. Han var verkligen arg , i början var han som han alltid varit. Han högg i luften , sparkade i väggarna , stegrade när man skulle ge han mat. Han bet när man gav han godis , kickade efter mig när jag borstade han. Han försökte bitas och var riktigt riktigt läskig. Men jag gav mig inte.
Efter ett tag märkte jag att Sune förändrades , han slutade med sin dumheter och blev riktigt trevlig.
Och nu : Finns det någon gosigare häst?! Sune kommer alltid springades i hagen för att bli pussad , klappad och kramad.
I vårat stall finns inga galler. Sune fik även stå i en box ensam i ett hörn , utan någon annan häst brevid sig. Han hade ingen som störde honom. Det var ingen som gick och slog i några galler eller skrek åt honom. Vårat stall är litet , endast fem boxar. Men när Sune kom hit hade vi bara två andra hästar. Två ston , som Sune tyckte var helt okej!
Vi har aldrig skällt på Sune. Han mår inte bra av det , vem som helst skulle nog tyckt att vi borde sagt åt honom ordentligt. Men sånt funkar inte alltid! Resultatet blev det bästa möjliga av Sune!
Jag red han även flera gånger i veckan , han älskar att bli riden oh är alltid superglad. Jag tror att även det hjälpte!
Visst kan han få ryck och stryka öronen eller slå med framhoven och eller bita i luften , men det är något som aldrig kommer försvinna. Han är såpass gammal , han har gjort såhär alldelles förlänge!
Nu är det absolut inte så att jag skyller på någon av hans gamla ägare! Men han är född i Holland , där hästarna går och matas i stora flockar. Antagligen har han fått kämpat och slagits för sin mat. Så beteendet började nog redan där.
Men den Sune som finns idag går inte att klaga på , för han är bäst! <3
//Carro.H