Sagan om Sune
När Sune flyttade hit så var han verkligen den där sura hästen som ingen tyckte om. Han var verkligen arg , i början var han som han alltid varit. Han högg i luften , sparkade i väggarna , stegrade när man skulle ge han mat. Han bet när man gav han godis , kickade efter mig när jag borstade han. Han försökte bitas och var riktigt riktigt läskig. Men jag gav mig inte.
Efter ett tag märkte jag att Sune förändrades , han slutade med sin dumheter och blev riktigt trevlig.
Och nu : Finns det någon gosigare häst?! Sune kommer alltid springades i hagen för att bli pussad , klappad och kramad.
I vårat stall finns inga galler. Sune fik även stå i en box ensam i ett hörn , utan någon annan häst brevid sig. Han hade ingen som störde honom. Det var ingen som gick och slog i några galler eller skrek åt honom. Vårat stall är litet , endast fem boxar. Men när Sune kom hit hade vi bara två andra hästar. Två ston , som Sune tyckte var helt okej!
Vi har aldrig skällt på Sune. Han mår inte bra av det , vem som helst skulle nog tyckt att vi borde sagt åt honom ordentligt. Men sånt funkar inte alltid! Resultatet blev det bästa möjliga av Sune!
Jag red han även flera gånger i veckan , han älskar att bli riden oh är alltid superglad. Jag tror att även det hjälpte!
Visst kan han få ryck och stryka öronen eller slå med framhoven och eller bita i luften , men det är något som aldrig kommer försvinna. Han är såpass gammal , han har gjort såhär alldelles förlänge!
Nu är det absolut inte så att jag skyller på någon av hans gamla ägare! Men han är född i Holland , där hästarna går och matas i stora flockar. Antagligen har han fått kämpat och slagits för sin mat. Så beteendet började nog redan där.
Men den Sune som finns idag går inte att klaga på , för han är bäst! <3
//Carro.H